Mycket står på spel och splittringarna är djupa. Bör ett erkännande av en palestinsk stat föregå fredssamtal eller vice versa? Och är Israel och Palestina redo? EPTV undersöker saken.

En palestinsk stat – grunden för fred eller kulmen på freden?

https://api.multimedia.europarl.europa.eu/documents/20125/11922053/m003-0306-svx.srt

498 röster för, 88 emot  och 111 nedlagda röster.

Med denna omröstning visade EU-  parlamentet sitt stöd för en palestinsk stat

och för en tvåstatslösning för fred.

Resolutionen är ett resultat  av långa och svåra förhandlingar

mellan de politiska familjerna i kammaren.

Den antagna texten tvingar inte staterna  att erkänna staten Palestina.

Men det ville vissa ledamöter  att den skulle göra.

EuroparlTV har träffat  olika aktörer i frågan:

EU-parlamentsledamöter, representanter  för den palestinska myndigheten,

en israelisk ambassadör, historiker...  Alla gav oss sin syn på frågan.

Maria Arena är en socialistisk  EU-parlamentsledamot från Belgien.

Det var hennes politiska grupp  som förmådde parlamentet

att rösta om ett erkännande  av en palestinsk stat.

Idag visar utvecklingen  i fråga om det palestinska området

att vi är långt ifrån någon lösning.

Tvåstatslösningen  kanske inte längre är genomförbar.

Därför måste vi få ett slut på  det som händer idag

och förmå aktörerna  att sätta sig ner och förhandla.

För att det ska kunna ske  krävs ett erkännande.

Det finns inget alternativ  till att erkänna en självständig stat

Den hållningen delas av den palestinska  myndighetens EU-ambassadör.

Leila Shahid anser att ett erkännande  av en palestinsk stat

är ett viktigt steg för att bromsa  de israeliska bosättningarna.

Israel påstår sig förhandla,  men bygger nya bosättningar dagligen.

Det finns nu över en halv miljon  bosättare på palestinsk mark,

en 70 mil lång mur och östra Jerusalem  är helt belägrat och annekterat.

Om vi säger nej till en tvåstatslösning,

om vi låter denna regering bygga  bosättningar överallt som den gör idag,

då är vi på väg mot ett inbördeskrig

i en enda stat där det år 2020 kommer att  finnas lika många palestinier som israeler.

EU:s socialdemokrater vill erkänna  Palestina utan förhandsvillkor.

Ett mål som inte kan samla en  tillräckligt stor majoritet i plenum.

Efter förhandlingar yrkar den antagna  texten på att parlamentet

ska stödja principen om en palestinsk stat  såväl som en tvåstatslösning

och slår fast att detta måste  gå hand i hand med förnyade fredssamtal.

Ett erkännande av en palestinsk stat  börjar där fredssamtalsprocessen slutar

mellan de båda sidorna,  för båda existerar redan:

Ett avgörande villkor  är demokratiseringen av parterna

som ställs inför en stat  som inte styrs demokratiskt.

att stödja en verklig övergång  till demokrati i Palestina.

Det innebär att isolera alla fraktioner som  inte respekterar demokratiska principer.

Stötestenen för ledamöterna, som röstade  för texten med stor majoritet,

är att uppmuntra en fortsatt dialog  mellan Israel och Palestina.

Men hur ser den hebreiska staten  på detta budskap?

Israels EU-ambassadör är tydlig i frågan.

Ni kan inte påtvinga  palestinierna och israelerna

era åsikter utifrån. Jag är ledsen,  men de är två självständiga parter

Ni vill, såvitt jag förstår, det är  åtminstone vad parlamentarikerna säger,

tvinga israelerna och palestinierna  att samtala.

Det ni gör är tyvärr  att ni tvingar dem längre ifrån varandra.

Ett erkännande av Palestina  delar opinionen i Israel.

Elie Barnavi, historiker och Israels  tidigare Frankrike-ambassadör,

är en av 800 israeliska intellektuella  som har skrivit under en namninsamling

till stöd för ett erkännande  av en palestinsk stat.

Det blir en lösning från internationellt  håll eller ingen lösning alls.

Detta har flera orsaker, i synnerhet  motståndarnas politiska svaghet.

Vi kan föra krig. Man behöver ingen  politisk styrka för att kriga.

Krig enar människor.  Att skapa fred är något helt annat.

När premiärminister Rabin försökte  blev han mördad.

Det israelerna och palestinierna  ombeds att göra

är något extremt smärtsamt  och djupt splittrande.

Det kanske inte har något juridiskt värde,  men parlamentets omröstning är symbolisk.

Det är det enda forum där alla 28  medlemsstaternas åsikter kan uttryckas.

Det är inte att förakta.  Det är en halv miljard EU-medborgare.

Det vore orimligt av EU-parlamentet  att inte erkänna en samarbetspartner.

Jag är EU-ambassadör.  Vem företräder jag?

desto mer av denna mer och mer  förfärliga situation får vi se:

ett samhälle bestående av två halvor  som tvingas att leva tillsammans,

men som är ojämlika per definition –  en ockupant och de ockuperade.

Om det inte finns någon palestinsk stat,  ingen separation,

ingen gräns – det finns ingen gräns,

vilket är oegentligt  ur ett folkrättsligt perspektiv –

då kommer situationen att bestå och det  blir slutet på det sionistiska projektet.

Efter omröstningen ska FN:s säkerhetsråd  agera i den diplomatiska kampen

mellan den palestinska myndigheten  och Israel.

Palestina har redan lämnat in  en färdplan för varaktig fred.

Om den godkänns siktar färdplanen  på att skapa fred 2015

och på att israeliska trupper ska lämna  ockuperad mark innan slutet av 2017.