Den ryska NGO:n Memorial som vann Sakharovpriset för tankefrihet öppnar sitt arkiv för EuroparlTV. Familjehistorier och personliga ägodelar avslöjar vardagslivet under en förtryckande regim. Men samlingen fortsätter växa då de mänskliga rättigheterna fort

Reportaget: Tidigare och nuvarande kränkningar i Ryssland dokumenteras

https://api.multimedia.europarl.europa.eu/documents/20125/14973694/M003-0034-SV.srt

ger Europaparlamentet sitt pris för   tankefrihet, uppkallat efter honom,

till Memorial, en rysk organisation som   bevakar kränkningar av människorätten

i Sovjetunionen   och de f.d. Sovjetstaterna.

Vi reste till Moskva   för att granska Memorials arkiv

och ta reda på hur det är att försvara   människorätten i dagens Ryssland.

Memorials arkivbyggnad i Moskva har   tusentals dokument och fotografier

som ger en inblick i ett liv   under en repressiv regim.

att lidandet under Sovjettiden   aldrig skulle glömmas.

Memorial - Oleg Orlov,   Sergej Kovalev och Ljudmila...

som ett erkännande av sitt försvar   av de mänskliga rättigheterna.

Sacharov hjälpte till att starta   organisationen för många år sedan.

I arkiven finns en mängd   personliga saker.

Brev skrivna av barn   till deras föräldrar i arbetslägren.

Personliga historier bevaras,   så att de inte försvinner.

Livets och människans historia bevaras.

Det viktigaste är   hur vi bygger vår samling.

Människans historia   är viktigare än statens.

Vi har alltid studerat staten,   men inte individen.

Vi utgår från individen   när vi ser på historien.

Vi har inte kopior på det   som finns i statsarkiven.

Vi samlar dokument så vi kan studera   förtrycket genom familjehistoria,

terrorns effekt på människors   medvetande och liv fram till i dag.

Byggnaden inhyser också   ett litet museum.

Det är bara ett rum, men det är   fyllt av tusentals historier.

dit oliktänkande, intellektuella   och andra statsfiender,

skickades för att straffas och omskolas.

Kläder, ID-brickor och det   obligatoriska fotografiet av Stalin.

Det finns också levande målningar   där gulagfångarna uttryckte

sina tankar om fångenskapen   och framtidshopp.

Museet är litet, men folk får   inte glömma det som hände.

Det är först och främst   vårt lands historia.

Det hände, och folk levde med det,   inte bara i ett år utan i tiotals år.

Det förstörde livet   för miljontals människor.

De berövades på sin frihet   och levde bakom en järnridå.

Memorial försvarar också   människorätten i dagens Ryssland.

I Tjetjenien bevakar de anklagelser   om bortrövande, mord och tortyr.

De bekämpar också likgiltighet   och marginalisering av statsägd media.

Yulia Klimova är   Memorials pressekreterare.

Hon försöker uppmärksamma rysk media,

men som hon förklarar, kampen mot   politiskt förtryck fortsätter.

Så vår information intresserar dem inte.

Det är synd att de inte ens kritiserar oss.   De säger ingenting.

Några få samarbetar,   men de finns främst på internet.

Dagens Ryssland skiljer sig stort   från Ryssland på Sacharovs tid.

Men att ge priset till Memorial påminner   oss om att inte allt har förändrats.

Kränkningar av människorätten   är inte bara ett svagt minne,

utan ett fortsatt problem som   ännu inte arkiverats av Memorial.