EU-parlamentsledamoten James Nicholson besvarar frågor om mjölkproducenternas framtid i ett Europa med potentiellt obegränsad tillgång på mjölk.

Mjölkkvoterna slopas: Oro i mejeribranschen

https://api.multimedia.europarl.europa.eu/documents/20125/11926875/n004-0023-sv.srt

Mjölkkvoterna avskaffas den 31 mars 2015.

30 år av produktionsbegränsningar ger vika  för lagen om tillgång och efterfrågan.

Till exempel om fluktuerande priser,  slopandet av det ekonomiska stödet

och omorganisationen av leverantörskedjan.

Vi träffade den brittiska ledamoten  James Nicholson,

som av Europaparlamentet har fått i uppgift  att bana väg för detta

och bedöma de åtgärder  som redan har införts.

Mjölkpaketet tillämpas på olika sätt  i olika EU-länder och i olika snabb takt.

Vi i mjölkbranschen,  mjölkbönderna och mejeriindustrin

kommer att anpassa oss till den nya  situationen och kommer att lyckas,

Sanningen är  att ingen kan garantera stabilitet.

När jag utarbetade mjölkpaketet 2012,  för cirka tre år sedan,

klargjorde jag att om vi inte får till stånd  största möjliga samarbete

mellan producenterna å ena sidan  och mejerierna å andra sidan,

Och det finns skäl att hävda  att tilliten har saknats

och att de inte har tagit sig tid  att bygga upp tilliten.

Vad gäller mejeriindustrin  ser deras framtid ljus ut på lång sikt,

Kommissionen gör fel i att påstå  att det inte finns några problem.

Det finns ett problem  och vi måste göra mer för att lösa det.

Vi har en fråga från en man  som du säkert känner mycket väl.

Här kommer den.  –Ja, jag känner honom väl.

Vilka EU-åtgärder skulle du föreslå  för att kontrollera ökade fluktuationer

Och tror du att en höjning  av skyddsnätspriset

för att spegla den ökade  produktionskostnaden

skulle minska de problem  som Europas mjölkbönder står inför?

Jag anser att kommissionen har gjort fel  som har dragit ut på

att sätta ett lämpligt interventions-  pris i marknadens nedre del.

Något som blev tydligt under utfrågningen  var att även om skyddsnätet utökades,

även om interventionspriset höjdes från  nuvarande nivå, 18 pence eller 18 cent,

till 22–23 cent,  vilket vore närmare produktionskostnaden,

skulle det inte nödvändigtvis innebära

att mjölken snabbt  skulle sättas i intervention,

men det skulle skapa förtroende  och signalera vårt stöd till marknaden.

Idag levererar färre än 1 400 producenter  mjölk till Cantals SUB-ostar.

innebär en möjlighet att skapa mervärde  för mjölken. Tyvärr fungerar det inte.

Idag bearbetas 80 % av denna mjölk  av Sodiaal eller Lactalis.

EU säger att man tänker tillåta  en avreglering.

Hur kan vi småskaliga producenter  tvinga dessa strukturer att reglera volymen

istället för att producera i industriell  skala och underskrida ostpriserna?

Jag har besökt dessa regioner och har sett  de problem som dessa människor står inför.

Under arbetet med mjölkpaketet införde vi  garantier för SUB- och SGB-områdena,

och det verkar ha fungerat ganska bra  i delar av Italien och i delar av Frankrike. 

Avsikten var att skydda de områden  som producerar dessa speciella ostar,

och ingen har sagt  att det inte har fungerat.

Jag var nyligen på en konferens  för EU-parlamentsledamöter från Tyrolen,

där många bönder har sina gårdar  i bergsområden.

Det råder ingen tvekan om  att de kommer att få svårt att klara sig.

De nationella regeringarna  måste vara flexibla

och använda medlen för pelare II,  vilket vissa gör.

Kan du förklara  vad den andra pelaren innebär?

Den andra pelaren är det område  genom vilket de kan sätta in...

Den nationella regeringen  kan omvandla delar av den första pelaren

till den andra pelaren  för att ge direktstöd.

Det finns även ett socialt problem.  Nämligen:

Vill vi att dessa producenter  ska försvinna?

Jag är övertygad om att vi inte vill det,  för de gör en fantastisk insats

för vår miljö, för våra berg  och för de regioner de bor i.

Tillbaka till kostnaderna.  Nästa fråga kommer från Tyskland.

De europeiska mjölkbönderna  står inför en rad nya villkor.

så att cirka en miljard euro  från tilläggsavgiften

kommer att hamna  i EU:s jordbruksbudget –

pengar som mjölkbönderna behöver  till sina investeringar.

Vad kan du eller EU-parlamentet göra  för att se till

att miljarden från tilläggsavgifterna  går tillbaka till mjölkbönderna?

Mycket bra fråga.  Det råder stor oenighet om detta.

Pengarna från tilläggsavgiften måste  användas till att utveckla mejerisektorn.

Det är jag positivt inställd till.  Det skulle jag stödja,

för jag vet alltför väl  att kommissionen gjorde en enorm vinst

förra gången de köpte mjölk till intervention  för 18 pence och sålde för 28 pence.

Och de pengarna kom inte tillbaka till  jordbruket, än mindre till mejerisektorn.

Tack så mycket. Vi ses igen nästa år  så får vi följa upp hur det gick.