Har EU definitivt förlorat kampen mot Ryssland i försöket att få en förbindels med Ukraina? Elmar Brok delar med sig av sina åsikter.

Kiev vid ett vägskäl: vilket håll kommer Ukraina gå åt?

https://api.multimedia.europarl.europa.eu/documents/20125/16456138/n003-0273-sv.srt

Elmar Brok, du kom tillbaka  från Ukraina och Kiev i söndags.

Hur är situationen där?  -Den är väldigt prekär och farlig.

Det är tydligt att president Janukovitj  har vänt sig till Ryssland,

Jag vet inte hur dessa båda positioner  kan förlikas med varandra.

Jag hoppas att Janukovitj kommer att  samla alla runt förhandlingsbordet

som respekterar befolkningens  vilja att söka sig närmare EU.

Hundratusentals personer  har demonstrerat hela veckan.

över att det tog så lång tid för Bryssel  att komma med ett riktigt svar.

Och därför åkte flera EU-parlaments-  ledamöter från EPP-gruppen dit.

Det är även hög tid för  Catherine Ashton att åka dit

och försöka få de båda sidorna i  konflikten att sätta sig ner med varandra

så att en demokratisk  och fredlig process blir möjlig.

Vissa av dina kollegor säger  att Ryssland har vunnit

En match har vunnits,  men inte hela säsongen.

Jag hoppas att folket  får sin vilja igenom,

att frihet, ekonomisk modernisering  och bättre levnadsvillkor

som är ett resultat av en liten grupp  ukrainares ekonomiska intressen.

Vissa av dina kollegor i parlamentet säger

att ukrainarna borde få bestämma  själva utan att vi lägger oss i.

De är tillräckligt gamla för att  bestämma själva. Vad tycker du?

Beslutet måste fattas i Kiev,  inte i Bryssel eller i Moskva.

Jag litar på att det ukrainska  folket fattar rätt beslut.

Det vi kan göra är  att ge dem ett erbjudande.

Ingen har rätt att påverka  ett folks suveräna beslut

så som ryssarna har gjort genom handels-  åtgärder, bojkotter, energipriser, etc.

De försöker hindra Ukraina från att fatta  ett suveränt beslut, som i Armenien.

Det sägs att Janukovitj  ville ha ett tullavtal.

Nej. Han skulle ha fått  ett mycket bättre avtal från oss,

men han är rädd för pressen från Ryssland,  som redan har orsakat stor skada.

Putins nuvarande politik går ut på  att bygga upp det ryska imperiet igen.

Det är det det handlar om. Det handlar  inte om handelsfrågor eller handelszoner.

Ryssland vill bygga upp tsarimperiet igen.

Det är därför Ryssland försöker återta  kontrollen över sina gamla republiker.

I Ukraina, särskilt i Kiev, var folk  rädda för att situationen skulle eskalera.

Hur långt är du beredd att gå  om det verkligen blir så?

Det är upp till folket där  att avgöra, inte jag.

De är rädda för att än en gång hamna  under någon slags rysk-sovjetisk press.

Ukrainarna är rädda  för att förlora sin frihet.

Det är vår plikt att ta det på allvar.

Det sägs ofta att EU gick för långt  i sitt skydd av henne,

att det här var det ukrainska  rättssystemets uppgift.

Alla juridiska experter och Europeiska  domstolen för de mänskliga rättigheterna

säger att rättssystemet där  inte är oberoende.

Och därför, oavsett Tymosjenko,  behövs ett nytt rättssystem

där chefsåklagaren  har mindre makt än domarna.

Rättsstatsprincipen är en förutsättning  för ett lands utveckling.

Om vi bortser ifrån demokrati  och rättsstatsprincipen

behöver vi inte längre  prata om våra värderingar.

Men är du beredd att säga till ukrainarna

att ett EU-medlemskap är möjligt  om de fortsätter att närma sig oss?

Det är en ömsesidig utvecklingsprocess.

Ukraina har svårt att uppfylla  associeringsavtalets villkor.

När de väl gör det  kan vi prata om nästa steg.

De har fortfarande lång väg kvar  till att bli ett kandidatland.

Deras utvecklingskapacitet räcker inte  när det gäller politiska och andra frågor.

Vi ser saker från  ett europeiskt perspektiv.

Ett mellanliggande alternativ  som det med Norge vore en lösning,

Norge har tillgång till den inre  marknaden och ingår i Schengen.

Vägen till EU måste tas steg för steg.

Det beror på varje lands kapacitet  och drivkraft och EU:s kapacitet.