För att fatta beslut i Europa måste alla 28 medlemsstater få uttrycka sina åsikter, men har de minsta länderna tillräckligt att komma med för att det ska väga över till deras fördel?

Små EU-länder: är de lättviktarna?

https://api.multimedia.europarl.europa.eu/documents/20125/11793356/v003-0062-sv.srt

Om vi vill veta vad vi väger behöver vi bara  ställa oss på vågen och titta på resultatet.

Att fastställa vilken vikt  en medlemsstat har

i Europeiska unionen är  däremot inte lika enkelt.

Ta till exempel Finland. Om man ser till  landmassa kanske det verkar stort.

Men går man efter dess politiska inflytande  eller befolkning är det mycket lättare.

Med 28 medlemmar har Europeiska unionen  nu varit tvungen att utveckla ett system

för att ge varje land en del av rösterna,  i första hand i enlighet med dess befolkning.

Så det ger de största länderna en  klar fördel ... eller?

Här fastställs antalet platser som  varje land tilldelas

ju större befolkning,  desto fler platser,

men även fler medborgare  per EU-parlamentariker.

Så medan en EU-parlamentariker från  Malta representerar 80 000 medborgare

representerar en EU-parlamentariker  från Tyskland upp till 800 000!

Hur gör ledamöter från mindre länder för att  försvara sina intressen i ett sådant system?

VoteWatch, en organisation  som analyserar röstningsmönster

i EU:s institutioner,  ger oss en viktig ledtråd.

För ett litet land är det väldigt viktigt  att välja sina kamper noga.

kan man få stöd  av de större medlemsstaterna

i utbyte mot stöd inom andra områden  som inte är så viktiga för en själv,

och även viktiga positioner för ledamöter  från ditt land, eller dina ämbetsmän.

men det är lika viktigt för  de mindre länderna att bilda allianser.

I rum som det här träffas EU:s  stats- och regeringschefer

för att fatta besluten som påverkar oss alla.  Men hur fattas de här besluten

och vilket inflytande  har de minsta länderna?

På de känsligaste frågorna, däribland skatt,  försvar eller ändringar i fördrag,

vilket teoretiskt sett innebär  att, om vi bortser från pressen

från de största länderna för ett ögonblick,  alla länder har samma makt.

För alla andra beslut måste  man uppnå kvalificerad majoritet:

I dagsläget har de största länderna  mellan 29 och 27 röster,

medelstora länder mellan  14 och 10 och de minsta mellan 7 och 3.

Men från och med november 2014  kommer ett nytt system introduceras:

dubbel majoritet. För att uppnå detta måste  inte bara majoriteten av staterna enas,

utan 65 % av EU:s  befolkning måste även representeras.

Detta tror jag kommer ge både stora  och små medlemsstater en fördel

som hittills  varit lite överrepresenterade.

Vid sidan av röstsystemet  ger det roterande ordförandeskapet

även alla EU-länder, stora som små,  en fantastisk möjlighet

att underlätta överenskommelser och  lägga fram frågor av nationell vikt.

Det här är slutligen Europeiska kommissionen.

Här har alla länder  en kommissionär som har en portfölj.

Det är viktigt för de minsta EU-länderna  att ha strategiska portföljer.

På så sätt tog Grekland,  med 15 000 km kustlinje,

ett land som också har ett  stort intresse i den sektorn.

I och med den successiva utvidgningen  av EU är det uppenbart att

antalet små- och  medelstora länder har vuxit.

De kanske inte har så stor andel  röster, administrativa resurser

eller förhandlingsstyrka,  men många små länder

lyckas med att föra fram sina intressen  i Europa – när de spelar sina kort rätt.