Hur står sig deras roller och befogenheter mot varandra? EuroparlTV har följt företrädare från båda sidor av Atlanten.

Rygg mot rygg: Parlamentet i Strasbourg, kongressen i Washington

https://api.multimedia.europarl.europa.eu/documents/20125/11987477/m003-0304-svx.srt

Mycket kan sägas om den speciella  relationen mellan USA och Europa,

och det transatlantiska  partnerskapet klår allt.

Lagstiftarna på båda sidor  är en avgörande del av ekvationen:

Europaparlamentet här och  kongressens båda kammare i Washington.

Reportaget tar oss med  till andra sidan Atlanten för att jämföra.

Två politiker  förklarar några komplexa punkter

Erik Paulsen, republikan från Minnesota,  kongressledamot sedan sju år;

Bernd Lange, socialdemokrat från Tyskland,

och historikern Vincent Morelli  från kongressens forskningsavdelning.

Jag skulle inte säga att det finns  betydande maktskillnader mellan de båda.

Båda två är unika institutioner  med egna styrkor och svagheter.

Men subtila skillnader avgör vad varje  lagstiftare kan göra och ta initiativ till.

Kongressen uppstod ur askan  efter självständighetskriget på 1770-talet.

Båda kamrarna – representanthuset  med 435 ledamöter,

och senaten med 100 ledamöter –  domineras av det republikanska partiet,

vilket gör det svårt  för den demokratiske presidenten Obama

som uppstod ur askan  efter andra världskriget.

Den har sju stora politiska grupper  från EU:s 28 medlemsstater

och domineras av center-högern,  centern och center-vänstern.

Kongressen: den federala budgeten,  utrikespolitik, skatteuppbörd,

utnämningar till högre tjänster  och avsättande av presidenten.

Europaparlamentet har medbestämmande-  och blockeringsrätt

över budgeten, valet av kommissionen  och vissa kontrollerande befogenheter.

Det kan inte ta initiativ  till lagstiftning eller höja skatter.

Varje kongressledamot  kan när som helst införa lagstiftning,

medan Europaparlamentet måste vänta på  kommissionen för den viktiga lagstiftningen.

det transatlantiska partnerskapet  för handel och investeringar

som förhandlas  av EU-kommissionen och USA.

Parlamentet är inte direkt delaktigt  i förhandlingarna.

Men idag är ordföranden  för utskottet för internationell handel,

Bernd Lange, i Washington  för att delta i samtal.

Nu är vi på väg till kongressen,  där vi ska träffa kongressledamöter

och tydligt signalera att vi förväntar oss  en mer ambitiös hållning från USA.

Han ger följande råd till EU:s förhandlare:  –Ta till er våra synpunkter.

Annars blir det svårt  att få ett avtal igenom parlamentet.

Tiden då handelsavtal förhandlades  bakom stängda dörrar är förbi.

Vidare till Capitol Hill  och mötet med Erik Paulsen,

en republikansk representant  som är djupt engagerad i TTIP

och väl bekant  med det maskineri och de befogenheter

– ibland bristen på dem –  som Europaparlamentet har.

Parlamentet ska spegla  den allmänna opinionen

och se till att kommissionen  följer vissa förhandlingsriktlinjer,

så vi strävar efter ett fullständigt samtal  om vad dessa riktlinjer bör bestå av.

I kongressen gör vi samma sak:  vi ger råd till presidenten i förhandlingar

med vår handelsambassadör,  och vi anser att det ger bättre resultat.

Erik Paulsen vet också  att viktiga handelsavtal

som Acta, handelsavtalet  mot varumärkesförfalskning

som undertecknats av flera stora  ekonomier, men som EU avvisade

när parlamentet ansåg att det försvagade  medborgarnas rättigheter.

Ledamöternas mål är att ta upp  det som väljarna anser är viktigt.

eftersom parlamentarikerna  försöker ge vägledning till kommissionären.

Ett nytt handelsavtal med Europa  ger lika villkor för amerikanska företag.

Det går till på ett annat sätt i USA,  utan tvekan.

Men de ser fler likheter  än skillnader med EU

i tillämpningen av demokratin.  Och det är viktigt.

Det för kamrarna närmare varandra  och får dem att lyssna på varandra.

De europeiska förhandlingarna  får större stöd

eftersom de är våra bästa vänner  och allierade.

Vi har samma värderingar.  Starkare tvåpartistöd...

Jag tror att entusiasmen över  dessa förhandlingar kommer att öka

med tiden, med full vetskap om  att det kommer att ta upp till ett år

Vad blir nästa steg i utvecklingen  av Europaparlamentets befogenheter?

Lissabonfördraget från 2009  gav parlamentet fler befogenheter

och gjorde kommissionen och Europeiska  rådet till mindre oklara organ

som stiftar lagar som rör 500 miljoner  medborgare bakom stängda dörrar.

Men nya befogenheter måste införas  via ett nytt EU-fördrag

Utrikes- och säkerhetspolitiken  är inte en EU-befogenhet än.

Men det finns ett par politikområden  som inte är fullt utvecklade än.

Men på det stora hela har Lissabon-  fördraget ökat parlamentets befogenheter,

och dessa måste användas på rätt sätt.

Vad gäller Acta fick kommissionen sig  en rejäl väckarklocka.

Men en spänning  och en maktdelning kvarstår.

Mycket sköts fortfarande  av medlemsstaterna,

som enskilt och gemensamt agerar  via Europeiska rådet.

Till 2009 var den gängse uppfattningen  i kommissionen och i många medlemsstater

att internationella avtal skulle förhandlas  utan att parlamentet fick säga sitt.

Nuförtiden måste handelsavtal  och andra avtal

förhandlas fram  med parlamentariker närvarande.

Makt fluktuerar och står aldrig stilla.

Den minskar och ökar i olika tider,  lika mycket i USA som i Europa.

Enligt Europaparlamentsledamöterna  förändras den nu gradvis till deras fördel.