Europaparlamentsledamoten Monika Hohlmeier och Michèle Coninsx, Eurojusts ordförande, diskuterar hur radikalisering ska förebyggas och hur utländska stridande ska motverkas.

Kampen mot terrorismen: Stärka EU:s rättsliga svar

https://api.multimedia.europarl.europa.eu/documents/20125/11581884/n003-0404-sv.srt

Den nationella politiken  antog olika integrerade åtgärder

för att motverka fenomenet med utländska  stridande och förebygga radikalisering.

Eurojusts roll är att stödja samarbetet

Med tanke på antalet offer  för attackerna i Paris och Bryssel,

Vi frågade Michèle Coninsx,  Eurojusts ordförande,

och den tyska ledamoten  Monika Hohlmeier.

Det är just på grund av offren  som vi arbetar så hårt

och fokuserar på den juridiska  dimensionen av kampen mot terrorismen.

Rättsstatsprincipens och  den konstitutionella statens kontexter

ålägger oss att bekämpa terrorister  med straffrättsliga metoder.

Ingen kan ge en hundraprocentig garanti.

Men det finns brister i våra system  för informationsutbyte.

genom åren från medlemsstaternas sida  att verkligen utbyta information.

Men å andra sidan har vi en lagstiftning  som förbjuder informationsutbyte.

Vi bör använda Eurojust  i ett så tidigt skede som möjligt

och använda fler av de möjligheter  som Eurojust erbjuder:

samarbetsmöjligheter,  ett påskyndat rättsligt samarbete,

och även ett forum för operativt  informationsutbyte i realtid,

använda samordningscentren  samt utredningsteam,

som jag kallar den ömsesidiga  rättsliga hjälpens Rolls Royce.

Jag tror att medlemsstaterna nu märker,  i den pressade situation de befinner sig i,

att de mycket snabbt måste inse  att samarbetet måste förbättras.

Och utbytet och det rättsliga stödet  mellan staterna är ibland mycket långsamt.

för samordningen av ett lämpligt samarbete.

Har attackerna i Paris och Bryssel  förändrat er inställning till problemet?

Vi har arbetat med terrorismen i åratal,  sedan den 11 mars 2004,

och har byggt upp ett nätverk  av hängivna, operativa

och specialiserade  terrorbekämpningsåklagare.

Och sedan 2013 har vi fokuserat  på utländska terrorister.

Så vi arbetar redan  med att identifiera problemet.

Det har inte förändrat min uppfattning.

Jag blev chockerad,  men har inte ändrat uppfattning,

för jag litar på säkerhetsinstitutionerna.

Men enligt min åsikt värderas  uppgiftsskyddet mycket högt i vårt samhälle

som om den vore ett brott  mot uppgiftsskyddet.

Nej, jag anser att säkerhets-  institutionerna måste rädda våra liv.

EU har ingen gemensam definition  av terrorism eller kriminalisering.

Från ett brottsligt perspektiv  är detta en realitet,

så vi måste se till att hitta gemensamma  metoder för gemensamma problem.

Det blir luckor i åtalen när vi inte har  samma gemensamma rättsliga ram.

Det är ett av målen i terrorismdirektivet:

att upprätta en gemensam grund  för en gemensam rättslig ram.

Det är tydligt att straffrätten  är medlemsstaternas ansvarsområde.

Men Eurojust kan kanske fylla  en mycket viktig funktion,

nämligen att se till att  de mest framgångsrika åtgärderna utbyts.

Är det mer framgångsrikt  att göra detta på en medlemsstats vis,

eller finns det andra framgångsrika sätt?

Men vilka åtalsluckor pratar vi om här?

Vissa medlemsstater har inte tagit itu  med rekryteringen av enskilda aktörer.

Vi har sett att träning  främst avser aktiv träning,

inte passiv träning, utan pågående träning.

Vi har även sett att medlemskap  i en terroristorganisation

innebär olika saker i olika medlemsstater.

Vad är en person som reser  i syfte att begå terrorhandlingar?

Vad är en person som organiserar sig  och finansierar terrorresor?

Och vad är en person som återvänder  i syfte att begå terrorhandlingar?

Den första lucka som vi måste stänga  är informationsutbytet.

Luckan är enorm och medlemsstaterna  är inte så snabba som de borde vara.

Vi måste ha större tilltro till säkerhets-  institutionerna. De behöver uppbackning.