Santerkommissionen som anklagades för korruption, maktmissbruk och bedrägeri avgick 15 mars 1999. Vi ser tillbaka på händelsen och undersöker vilken roll parlamentet hade då kommissionen tvingades att avgå.

Historia: Santerkommissionens avgång

https://api.multimedia.europarl.europa.eu/documents/20125/13765436/V001-0004-SV.srt

Kommissionens medlemmar   har enhälligt beslutat

att lämna in en kollektiv avskedsansökan.

15 mars 1999 efter en fällande   rapport av oberoende experter

och med hot om en misstroende-   förklaring från ledamöterna

kastade Santers   kommission in handduken.

Flera kommissionärer   anklagades för bedrägeri,

främst den franska forsknings-   kommissionären Edith Cresson.

Hon anklagades för att ha missbrukat   sitt inflytande och givit en vän ett jobb

som vetenskaplig rådgivare -   en tjänst som inte existerade.

Edith Cresson hade gett viktiga,   välbetalda kontrakt till släktingar

på ett sätt som varken var   öppet eller transparent.

Finansskandalen bröt   först ut i kommissionen,

då en tjänsteman spred en kritisk rapport.

Pressen fick tag på historien och   gjorde det omöjligt att tysta skandalen.

Det var en tid då allt   mummel blev skvaller.

Det var som om   EU-institutionerna var en plats där

tjänster, bedrägeri och korruption   var vanligt förekommande.

För första gången vågade   parlamentet attackera kommissionen.

Det var genom utskottet för   budgetkontroll som skandalen växte.

klargjorde parlamentets roll   som politisk styrka inom EU.

Parlamentet kom upp som   en riktig lagstiftande makt.

Det var alltid tänkt att parlamentet   bara var en diskussionsklubb och

att bara rådet hade lagstiftnings-   befogenheter, men det ändrades.

Parlamentets relation med   kommissionen började ändras.

Då började parlamentets   utfrågningar av kommissionärerna

Kommissionen började då att känna -   som fördraget föreskrev -

Skandalen ledde till att OLAF, Europeiska   byrån för bedrägeribekämpning, bildades.

för att hålla ett vakande på EU:s finanser.

Trots rättsliga förfaranden   är resultatet blandat.

till sist att Frankrikes fd. premiärminister

misslyckades i sin roll som kommissionär.

Men efter en granskning   av belgisk domstol

lades Ediths Cressons fall   ned pga. brist på bevis.