Krisen 2008 avslöjade stora underskott och statsskulder i många stater. Hur hanterar EU de olika nationella budgetarna? En bild säger mer än tusen ord.

Planeringsterminen – verktyget som ser till att EU-länderna är solventa

https://api.multimedia.europarl.europa.eu/documents/20125/11589395/v007-0041-sv.srt

Medlemmarna förväntades begränsa  sina offentliga underskott

till 3 procent av BNP  och statsskulden till 60 procent.

Syftet var att förpassa kriser till  det förflutna och garantera stabilitet.

Så långt var allt gott och väl.  Men 2008 bröt en kris ut.

Många medlemsstater erkände  att de trots allt inte hade följt reglerna.

Krisen hade många orsaker,  men det hjälpte inte

att alla länder hade skött sin egen  redovisning och budgeterat i enskildhet.

Så 2010, när EU tog fram  sin nya strategi för tillväxt,

var ett av målen bättre samordning  av den nationella politiken på områdena

Medlemsstaterna och EU:s institutioner  har nu ett nära samarbete

enligt en exakt tidsplan under för-  beredelserna av de nationella budgetarna.

Denna process,  den europeiska planeringsterminen,

innebär att EU  kan hålla ett öga på länderna.

Alla dessa institutioner  får säga sitt i ämnet.

Först anger EU-kommissionen  EU:s prioriteringar för kommande år.

Sedan diskuterar och godkänner  Europaparlamentet och rådet dem.

I början av varje år  granskas alla medlemsstater i fråga om

sin ekonomiska situation,  sina reformprogram

Parlamentet kan bjuda in ordförandena för  andra institutioner för att diskutera frågor

som rör planeringsterminen och begära  en dialog med medlemsstaterna.

sätter stats- och regeringscheferna EU:s  ekonomiska och skattemässiga riktlinjer.

Sedan är det upp till staterna  att följa dem

i sin reformagenda och sin plan för att  garantera sunda offentliga finanser.

Sedan granskar EU:s institutioner  den ekonomiska situationen

och politiken i varje stat och utfärdar  landsspecifika rekommendationer.

Dessa rekommendationer  måste staterna sedan följa

när de upprättar sina nationella budgetar.