Sandro Gozi, Italiens statssekreterare för EU-frågor, vill se resoluta politiska åtgärder från Europa i Gaza och ett slut på den stränga hållningen.

Sandro Gozi: Flexibilitet är nyckeln till tillväxt

https://api.multimedia.europarl.europa.eu/documents/20125/11844608/n003-0306-sv.srt

Sandro Gozi, statssekreterare  för europafrågor, från Italien.

Vi ska prata om ordförandeskapet,  men vi börjar med dagens hetaste ämne:

I Gaza, vid portarna till Europa,  har ett krig brutit ut.

Och Europa är märkbart frånvarande,  även ordförandelandet Italien.

Vi har inte hört ett ord från premiärminister  Renzi, och inga verkliga initiativ. Varför?

Vi har redan sagt vad vi vill se:  eld upphör, omedelbart.

För det första måste fientligheterna upphöra.  Eskaleringen är oroande för alla.

Italien och den Europeiska Unionen,  tillsammans med USA,

vill ha ett ömsesidigt eld upphör,  och det brådskar.

Men medan kriget pågår ...  - Kriget kan inte stoppas av ett sändebud

utan av beslutsamma politiska åtgärder,  vilket är vad vi gör,

och vi hoppas att den israeliska regeringen  vill lyssna på oss.

OK. Det italienska ordförandeskapets mantra  är ekonomin och stimulerad tillväxt.

En del pratar om mer flexibilitet  i pakten,

men på senare tid har vi känt starka  spänningar i Europa.

Interimskommissionären Katainen  säger att den kreativa vägen, flexibilitet,

är farlig och att vi bör  hålla oss till reformer.

Hur ser du på den fasta ståndpunkten  från norra Europa?

Den enda faran i Europa är om vi insisterar

på stränghet som den enda vägen,  det skapade den här nedgången

och de höga arbetslöshetssiffrorna.  Jag blev mycket förvånad

över åsiktsskillnaderna  mellan interimskommissionären Katainen

och EU-kommissionens nya  ordförande, Juncker,

som uttryckte och förband sig till andra  åtaganden än de kommissionären uttryckt.

I ljuset av van Rompuys  agenda och EU-ledarnas beslut,

om vem som har rätt att bestämma  EU:s allmänna politiska riktning,

har Juncker för avsikt att göra det  bästa möjliga av den flexibilitet vi har,

medan Katainen verkar ta ett  steg tillbaka från kommissionens ordförande.

Med tanke på hans önskan att ingå i  Junckers kommission är hans attityd konstig.

Och det är förvånande att en kommissionär  går emot Europarådets önskan.

Men vi behöver åtgärder och snabba svar.  Ni föreslår en plan för att stärka industrin.

eftersom flera resultat vi har haft som mål  under vårt ordförandeskap redan har nåtts,

Exempelvis Junckers åtagande att utveckla en  plan för privata och offentliga investeringar

med extra resurser, 300 miljarder euro -

Juncker kommer att berätta  var han ska hitta pengar till det -

och det är ett gediget förslag, som var  högprioriterat för Italiens ordförandeskap.

En annan prioritet för vårt ordförandeskap  är att återlansera industripolitiken.

Vi vill gå tillbaka till idén  med en industripakt.

När vi i Europa pratar om ekonomi,  handlar det inte bara om finanser,

utan först och främst verklig produktion,  och skapandet av nya företag och jobb.

För detta krävs en europeisk industripolitik.  Därav tanken om en industripakt

som vi ska arbeta med och till slut  ska vi lägga fram våra förslag.

Ett annat stort prioriterat ämne som  ligger Italien om hjärtat är immigration.

Vid senaste EU-rådet verkade det som  om immigration inte längre prioriterades,

på grund av förhandlingarna om flexibilitet.  Vi kände att prioriteringarna växlade.

Under ordförandeskapet,  vad kan göras i praktiken?

Insatser i nödlägen med gemensamma  åtgärder, som Frontex, i Medelhavet?

Eller ska vi lägga grunden för en framtida  genomgång av immigrationspolitiken?

Vi diskuterade inte mycket eftersom vi var  nöjda med EU-rådets slutsatser.

De var inte så bra.  - Jag håller inte alls med dig.

För det första,  de slutsatserna tvingar alla

att lägga ansvaret och den börda som  egentligen ska delas på gränserna i söder,

att stärka Frontex,  att införa en gemensam asylpolitik,

att utveckla rörlighetspartnerskap mellan EU  och ursprungs- och transitländer -

Allt är fortfarande kvar att göra.  - De pekar ut en av våra prioriteringar,

som vi fick upp på politisk nivå:  att skapa en polisstyrka

för de gemensamma gränserna – det blir inte  på 6 eller 12 månader, men under perioden.

Nu ska allt det här implementeras,  och för oss, nummer ett på listan

är att öka Frontex  effektivitet och resurser

för att stötta – och senare gradvis  ersätta - Mare Nostrum-operationer.