"En allt fastare sammanslutning", men ingen gemensam armé som försvarar Europas intressen. Vi ser på anledningarna.

Historia: Den europeiska försvarsgemenskapen

https://api.multimedia.europarl.europa.eu/documents/20125/15386141/v001-0010-sv.srt

Europeiska försvarsgemenskapen  bildades 27 maj 1952 på pappret,

men den gemensamma  armén förverkligades inte.

nordatlantiska fördragsorgani-  sationen som bildades 1949

Geoffrey Van Orden,  en brittisk ledamot

och fd. brigadgeneral i NATO  ser på den här perioden i historien.

och de allt våldsammare  kommunistiska övertagandena

var det nödvändigt att försvara väst  och upprusta demokratierna igen.

Det kunde bara lyckas  om Tyskland deltog.

Frankrike hade varit emot  en upprustning av Tyskland,

men 1950 behövde USA stöd,  som var i krig mot Korea,

och begärde att Väst-  tyskland skulle upprustas

så att det kunde försvara  Västeuropa inom ramen för NATO.

Vi träffade Maurice Faure som  var fransk parlamentsledamot då

och en stark anhängare  till europeisk integration.

I själva verket var problemet  Tysklands upprustning,

Frankrike hade försökt att hitta  ett system där Tyskland kunde delta,

som omfattade vapen  och västs försvarsbehov

och som skulle innebära  ett uppgivande av dess suveränitet.

Det är så idén om en europeisk  försvarsgemenskap föddes.

Den infördes genom  Parisfördraget 1952

och undertecknades av  Frankrike, Västtyskland,

Italien, Nederländerna,  Belgien och Luxemburg.

Det var underförstått att  fransmännen skulle bistå

Det var komplicerat, men frans-  männen var införstådda med det.

30 augusti 1954 avvisade  det franska parlamentet fördraget.

socialdemokraterna,  de radikala och moderata.

Varför? Kriget hade precis tagit slut  och de trodde inte att det skulle fungera.

SÅ EDC tog aldrig fart, men med den  europeiska ekonomiska gemenskapen

1992 kom den gemensamma  säkerhets- och försvarspolitiken

I Maastrichtfördraget  finns en paragraf

om ambitionerna kring  en försvarsdimension i EU.

Den gemensamma säkerhets-  och försvarspolitiken, GSFP,

utvecklar EU:s civila  och militära kapacitet

Det är missioner  från fall till fall.

Atalantamissionen mot  piratdåd vid Somalias kust

har 17 000 personer  från 10 medlemsstater

med styrkor till havs och i luften,  samt två icke EU-stater.

Krishantering, förhindrande av konflikter,

- ändringar i GSFP  stämmer med NATO:s mål.

Hela ambitionen om  en försvarsidentitet för EU

har ökat stort. Vi har  Lissabonfördraget

och inför en hög representant  för utrikespolitik

Europeiskt försvar  har en företrädare,

men fortfarande ingen  egen oberoende armé.